Lära av varandra

Jag vill att mina elever ska lära av varandra.

Jag är läraren i klassrummet, men inte den som sitter på all kunskap.

Det är så lätt för eleverna att räcka upp handen och få hjälp av läraren.

I mitt klassrum räcker vi inte upp handen.

Behöver man hjälp med något måste man själv tänka efter i 3 minuter,

sen frågar jag en klasskompis. Har man fortfarande inte löst problemet så tar man en kölapp, sätter sig på sin plats och arbetar med någonting annat tills läraren kommer förbi.

Tid som går åt till att bara sitta och vänta är bortkastad tid.

Kör mina elever fast frågar de en kompis. Kan inte kompisen så tar de sin kölapp och sätter sig och läser eller arbetar med något annat arbete.

Häromdagen satt jag och visade en elev hur man räknar mellanled uppåt i subtraktion.

Två andra elever behöver båda hjälp, men med olika saker.

De är samtidigt påväg mot kölapparna.

Jag uppfattade följande samtal:

"Behöver du hjälp?"

"Ja!"

"Med vaddå?"

"Det här."

"Det där kan jag! Kom så kan jag förklara!"

De båda eleverna går och sätter sig vid ett bord och hjälper varandra från kan inte till kan. För att kunna lära någon annan måste jag själv först ha förstått vad jag gör. Dessutom får jag chansen att befästa kunskapen en gång till. Jag växer som person när jag upptäcker att jag kan hjälpa någon annan att förstå.

De två eleverna kunde hjälpa varandra. Den kunskap som den ene behövde hade den andre och tvärtom. Vi lär av varandra. Därför måste vi ge eleverna möjlighet till samspel i klassrummet.