Eleverna skriver tillsammans med sin veckokompis vid datorn. De sitter eller står och jobbar tätt tätt ihop. Som lärare rör jag mig runt i klassrummet, helst utan att störa eleverna. Jag lyssnar in deras diskussioner. Vid ett par stannade jag en stund och lyssnade. Det var två elever som precis övergått från att spökskriva till att vilja skriva så att vuxna kan läsa på en gång. De står och funderar över ett ord som de fastnat på. De ljudar högt tillsammans och så kommer de plötsligt på vilket ljud det är de saknade.
"Vi löste det alldeles själva!"
"Ja, vi kan skriva nu."
Lyckan i det ögonblicket skulle jag ha velat bevara. Just då det händer. En sån lycka och stolthet. Det är sådana stunder jag inser att jag trots allt har världens bästa jobb.
onsdag 27 november 2013
tisdag 29 oktober 2013
Bedöma och bedömas
Det är intressant det här med bedömning och det måste nog få ta tid att få in det i det vardagliga arbetet i klassrummet och framför allt att jag medvetet arbetar för att mina elever lär sig tänka på sitt eget lärande.
Jag vill att det här ska bli något som integreras i undervisningen och underlättar för mig.
Det som slår mig är att jag använder mig av mycket olika slags bedömning med mina elever i klassrummet redan. Vi har arbetat flera år med att ge two stars and a wish. Vi gör kamratbedömningar och jag arbetar sedan många år med att medvetande göra eleverna på vart vi ska. Var är vi? Vilka är målen? Hur ska vi ta oss dit? Vi observerar deras utveckling och vi sparar deras framsteg. Ofta är det de själva som uppmärksammar mig på att de lärt sig något nytt.
Att förändra sitt förhållningssätt och inse att det här kan vara ett sätt att arbeta som hjälper både mig och mina elever i utveklingen av deras lärande.
Bedöma, minute-by-minute och day-by-day, det är ju något vi gör redan. Kanske omedvetet, men vi bedömer ju våra elever hela tiden och funderar över deras nästa steg. Med hjälp av olika enkla hjälpmedel kan jag få det dokumenterat. Det är med andra ord inte något nytt, inget mer arbete utan något vi redan gör, men nu ska vi göra det mer medvetet och få våra elever med på tåget.
Håll i, håll ut, håll kvar!!!
Jag måste testa, prova, ompröva, förändra tills jag hittar ett sätt som passar mig.
Jag vill att det här ska bli något som integreras i undervisningen och underlättar för mig.
Det som slår mig är att jag använder mig av mycket olika slags bedömning med mina elever i klassrummet redan. Vi har arbetat flera år med att ge two stars and a wish. Vi gör kamratbedömningar och jag arbetar sedan många år med att medvetande göra eleverna på vart vi ska. Var är vi? Vilka är målen? Hur ska vi ta oss dit? Vi observerar deras utveckling och vi sparar deras framsteg. Ofta är det de själva som uppmärksammar mig på att de lärt sig något nytt.
Att förändra sitt förhållningssätt och inse att det här kan vara ett sätt att arbeta som hjälper både mig och mina elever i utveklingen av deras lärande.
Bedöma, minute-by-minute och day-by-day, det är ju något vi gör redan. Kanske omedvetet, men vi bedömer ju våra elever hela tiden och funderar över deras nästa steg. Med hjälp av olika enkla hjälpmedel kan jag få det dokumenterat. Det är med andra ord inte något nytt, inget mer arbete utan något vi redan gör, men nu ska vi göra det mer medvetet och få våra elever med på tåget.
Håll i, håll ut, håll kvar!!!
Jag måste testa, prova, ompröva, förändra tills jag hittar ett sätt som passar mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)