Jag var och lyssnade på Anne-Marie Körling för ett tag sedan när hon var och besökte vår stad. Vilken inspirationskälla! Vilka tankar hon satte igång hos mig! Just nu läser jag hennes böcker "Skriftliga omdömen" och "Nu ler Vygotski". Jag läser, backar tillbaka, funderar, läser igen. Hon ger tankar och tips kring hur jag i klassrummet kan arbeta med bedömning utan att det ger mig mer att göra, utan på ett sätt som gör bedömningen till en del av min undervisning. Jag fastnade häromdagen kring det hon skriver om läraren i klassrummet. Läraren bör sitta ner bland eleverna och arbeta, visa på fungerande strategier och inte vara påväg någon annanstans. Hon skriver att eleverna måste känna att läraren tänker stanna kvar och vara just min tills jag verkligen förstår det här. Det är klokskap tycker jag! Jag kan många gånger känna att jag i klassrummet hela tiden är påväg någonstans. Nu provade jag att sätta mig ner bland en grupp elever som arbetade med ett visst område i matteboken. Resten av klassen spelade mattespel av olika slag. Jag fanns till hands tills gruppen jag jobbade med hade förstått vad de skulle jobba med och kunde på egen hand. Jag skrev små anteckningar i barnens böcker hur vi tyckte att arbetet gick framåt. Där har jag början till bedömning och omdöme. Kvalitet istället för kvantitiet.
Körling skriver också om formativ bedömning inte innebär "fina" arbeten. Jag håller med! Under arbets gång behöver man inte kunna, då ska man utvecklas och lära sig för att sedan i en summativ situation kunna visa på kunskap. Göra noteringar i elevernas böcker som visar på hur kunskapen växer fram ger mig och mina elever en tydlig bild av utveckling och därmed hjälp till bedömning och hur vi ska fortsätta arbeta.
Nu känner jag förväntan inför föreläsningen den 25 april när Anne-Marie Körling kommer tillbaka hit och föreläser. Har du möjlighet tycker jag att du ska tillfället att gå och lyssna på henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar