Delaktighet

Nu har jag snart haft alla mina utveklingssamtal. Jag har tillsammans med elever och föräldrar skrivit fina IUP:er. Eleverna har i stor grad varit med om att besluta vad som just de vill utveckla mer under hösten. Hur går man sen vidare för att hålla IUP:n levande för eleverna under tiden till nästa samtal. Jag funderar och funderar. Just nu gör jag så här:
Efter samtalen gör jag och eleverna fina måltavlor. Där står deras individuella mål. Vi dekorerar dem med glitter och paljetter och vackra färger. Sen sätter vi upp dem i klassrummet, på en nivå där eleverna själva når att läsa sin måltavla. Sen avsätter jag en lektion varannan vecka ung. för speciellt målarbete. Då väljer eleverna själva vilket mål de vill arbeta med just den lektionen. Just nu fungerar det bra för att hålla målen levande. Eleverna jämför inte med varandra utan pratar mest om hur de ev kan hjälpa någon med något mål som de själva redan kan. När jag får chansen att hjälpa någon att förstå något som jag kan, gör det att jag växer. Mina elever brukar ofta få vara en fiffig kompis och hjälpa en klasskompis som kört fast.

Kan inte - kan

Idag jobbade vi med tiotalsövergångar för första gången. Vi gick igenom på tavlan hur man kan tänka när man ska räkna 9+4. Först fylla på till 10, hur mycket är då kvar av 4:an, jo 3. Då räknar vi 10+3, som är mycket lättare att räkna ut. Vi övade och flyttade klossar. Det är så härligt att hos eleverna se hur allt bara plötsligt faller på plats och de förstår tankesättet.

Efter lektionen var det fortfarande flera elever som tyckte att det var krångligt. Vi pratade om det. Vi kom fram till att man är ju i skolan för att lära sig. Det var första lektionen med tiotalsövergångar och det var inte tänkt att de skulle kunna det redan nu. Vi ska ju öva i flera veckor till och sen kanske de kan förstå. Då ser man lättnaden hos flera elever. Jag behöver inte kunna nu, jag får öva, jag är i skolan för att öva, det gör inget om allt just nu känns krångligt...

Det är viktigt att eleverna förstår varför de är i skolan. De ska inte kunna allt när de kommer hit. Vi ska lära oss tillsammans under resans gång. Något kan vara krångligt en stund och sen blir det bättre när vi förstår mer och lär oss mer. Processen som sker mellan kan och kan inte är viktig och den får ta tid.

Plötsligt händer det...

"Fröken, titta vad jag hittade på marken. Den låg bara där!"
Min elev håller fram en påsklämma.
Så stannar plötsligt eleven upp, spärrar upp ögonen och ler stort.
"Hörde du? Jag kan säga låg. Förut sa jag alltid lagde, men nu kan jag säga låg!"

Eleven är medveten om sitt egna lärande. Det är häftigt!

Tydlighet!

Häromdagen hände det!! Mina elever kommer in från rast, de vet vad som ska göras och alla sätter igång och arbetar. När jag kommer in i klassrummet sitter hela klassen och jobbar i matteboken. Någon behöver hjälp och tar hjälp av en fiffig kompis, nån diskuterar ett problem i boken med sin bordsgranne. Ljudnivån är låg och arbetsron är stor.